Klockan är 00.30 och jag känner ingen trötthet överhuvudtaget.. Men det brukar vara så på torsdagar, då sen innebandyträning gör att man inte är hemma före 23.30 och man är desutom rejält uppe i varv så att säga. Men jag tänkte försöka sova ändå faktiskt. Slår på en film brukar funka, tyvärr. Jag är nog världens sämsta person vad gäller att se filmer, tyyp. Spelar ingen roll vad det är för film och vilken tid på dygnet så somnar jag ändå. Kanske inte jämt men onödigt ofta!

Men stunder som denna är det bra!

Fick 12 rätt på Europatipset oxå men det gav 0 kr. Så det är ju ganska kul, ungefär lika kul som det blir att kliva upp och sen en översnöad bil som jag ska sätta mig i åka till Jobbet.

Nu gör vi kväll tror ja!

//Signerat Sundberg

Ledig idag, för andra dagen i rad och det känns hemskt, hemskt bra. Ligger för närvarande och smuttar på en bättre kopp tea i sängen och har inga planer på att röra på mig före kl 14 då tvättning står på schemat.

När jag vaknade upp för ungefär en timme sedan så var den första personen jag kom att tänka på unga Canales i Racing Santander. Har ingen aning varför men jag tänkte att jag måste skriva om detta för jag har tänkt gjort det en längre tid men det har inte blivit av. Eller jag ska inte skriva om honom men om unga idrottare som slår igenom i tidig ålder...

Alla som idrottar har alltid vetat att man har sin bästa tid som idrottsutövare ungefär mellan 23-30 år men på senare år har det kommit upp så många "underbarn" att personer som inte spelar i någon toppklubb vid 17 års ålder anser att man lika gärna kan lägga ner.

Bland dessa underbarn tänker jag kanske närmast på Sidney Crosby, alexander ovechkin, Niklas Bäckström, Evgeni Malkin, Bojan Krkic, Wayne Rooney och Francesc Fábregas. Givetviv finns det många andra exempel men hur som helst. Dessa herrar slog alla igenom oerhört tidigt i världseliten och vissa blev kaptener i sina lag redan innan 22 års ålder.

Jag har absolut inget emot att det släpps fram unga talanger för det är bland det bästa jag vet, men vad jag inte tycker är bra är som sagt att alla andra tror att man ska vara sådär extremt duktig när man är 17 bast. Det kommer alltid fram supertalanger, det har det alltid gjort, men mentaliteten hos unga idrottare har förändrats genom åren och så som jag ser det, råder det lite kaos i många klubbar i Sverige.

Tar vi fotbollen i medelpad som ett exempel eftersom det ligger nära till hands så läggs klubbar ner, spelare byter lag eller slutar titt som tätt och anledningen då?

Jo man tycker man är för dålig då man inte platsar i startelvan i ett div 4 lag när man är 16 år. Man provar att byta klubb, men det är samma sak där och sen slutar man eftersom att Bojan debuterade i Barcelona när han var 17 och då har jag ingen chans att bli bra. Det är ungefär så man resonerar numera och det är ju oerhört tragiskt.

Samma sak är det inom ishockeyn. Min fd tränarekollega satt på bänken som junior i Njurundas A-lag i 2 år utan att knappt spela någon match alls. Men på den tiden gnällde man inte, man tränade på och accpeterade att man inte är tillräckligt bra, än! Nu blev ju inte han någon stor ishockeyspelare ändå men det är själva inställningen jag vill få fram.

Nu sitter det ungdommar som är 17, 18 år och klagar som satan om man inte får spela varje match i något allsvenska lag och det skrämmer mig lite. Givetvis förstår jag dessa personer att dom så klart vill spela och dom kanske t.o.m är bättre än någon annan som får spela, men man kan inte ge upp bara för det. Dessa ungdommar har 10 år kvar tills dom skall vara som bäst. Och även om man inte har den där extrema talangen som Crosby och grabbarna finns det inget som säger att man inte kan lyckas lika bra som dom fast genom hård träning och 10 år senare. För hur än man vrider och vänder på idrott så är den störta talangen inte att kunna dribbla sig igenom ett helt lag, sätta vollys i krysset eller skjuta hårdast i världen, utan det är träningsviljan som är den största talang man kan ha. Det finns spelare som debuterar i landslag när dom passerat 30 år och det finns exempel på golfspelare som lirar på PGA touren som började med golf vid 17-18 års ålder men har tränat nåt så kopiöst att framgångarna har kommit ändå.

Så till alla er som tänker så här att det är lika bra att lägga av, gör inte det. Ni kommer med 99,999999999999999% chans inte bli någon ny Foppa eller Maradona men det blir ingen annan heller. Så torka tårarna och sätt dig på träningscykeln istället så kanske den tar dig mycket längre än du tror!

//Signerat Sundberg

God kväll!

Liggandes i sängen blir detta det sista jag gör för kvällen för imårn ska jag för ovanlighetens skulle upp ganska tidigt. Vi har Puma utbildning på morgonen som jag tänkte delta på.

Efter jobbet idag åkte jag direkt till träningen men visste att jag skulle bli sen så stressade inte utan kom dit och observerade träningen från sidan istället. Men det var nog lika bra det för jag känner mig inte riktigt fräsh, inte alls faktiskt när jag tänker efter. Och det är lite roligt för det första jag får höra när jag kom till NSK var: Du ser hängig ut, är du sjuk? Och då har vi inte ens sagt hej till varandra plus att jag vid den tidpunkten knappt reflekterat över att jag inte mår bra. Men det blev ju bekräftat i den stunden.

Men jag tror att lite sömn kan göra gott för jag har varit rätt seg hela dagen och det är något som ligger i kroppen och spökar lite, det känner jag. Både här och där om jag ska vara helt ärlig. Men vi orkar inte göra någon stor grej av det ikväll, det gör vi inte!

I februari var det bottenfryst i mälaren

Götgatan var grå och kall av seklets värsta vinter

Det var tungt, att gå

Stockholm verkar fullt av långa svarta labyrinter

Jag var virrig och trött, jag var sliten och nött

Allting runt omkring mig gick i ultrarapid,

och jag hade inga veckor, inga dar,

bara en röra av en massa tid

Jag ville hitta en bra paroll

Nånting och tro på nåt som tog mig upp en bit över noll

och hon mötte mig med sitt leende

Hon sa, "Ta min hand, jag följer dig, vi ska åt samma håll"

Mycket!

Nästa inlägg --> Lunchtid imorgon, kanske..

//Signerat Sundberg

Nu är det sådär kallt igen. Skit kallt och as tråkigt och man önskar att man aldrig vaknade på morgonen. Men jag vaknade onödigt tidigt idag och bara satt och väntade på att jag skulle dra och jobba. Skjutsade Dockan till stan innan och tanken var att jag skulle köpa en nya innebandyklubba, men det får bli en annan dag.

Här på Dormy är det olidligt dött och tror det har varit 6 st besökare idag hittils. Är i minsta laget det om jag får säga vad jag tycker.

Måste iaf säga att jag oerhört nöjd med min Iphone än så länge. Och jag räknar med att det trots en bra start bara kommer bli bättre!

Ge mig sommar!

//Signerat Sundberg