Verkligeheten är tillbaka efter 3 dagar och 2 fantastiska nätter på Öjestrands GC. Livskvalitet är ett bra ord att sammanfatta det hela på tycker, ja då massvis med golf har spelats på en strålande bana i ett strålande solsken. Om man borster från resultatet i Elitstegefinalen så kan jag inte klaga på speciellt mycket och det är väl bara att tacka Hasse Lind, Dennis Hamberg, Stefan Andersson, Anders Carlsson, Martin Carlsson, Richarad Gillgren och Niklas Edström som precis som vanligt leverare storstilat. Ett extra tack skall också tilldelas Mattias Westin som gjorde lördagskvällen ännu mer kalas genom strålande servis i restaurangen. Om vi spinner vidare på lördagsnatten så kan vi konstatera att alkhohol kombinerat med golf är en vinnande duo humormässigt. Efter ett par timmar NHL hockeytittande och en timme med treknack fick jag och Handsken för oss att kl 03 gå ut och spela golf. Hur man kan tycka det är en bra idé förstår jag inte såhär i efterhand men just då var det bästa idén någonsin. Dom andra som hade något förstånd kvar gick och sussade istället men inte vi. Utan att överdriva kan man väl säga att vi hade lite smått problem att träffa bollen och roligast av alla var på hål nr 4 då handsken slagit en boll ut i ruffen på högsidan och ska föröska spela in. Med full sving får han bollen att gå 2 meter, 90 grader vänster och i nästa försöka gör han om samma bedrift igen och skrattet når klimax! :D

Efter 6 hål gav vi upp då jag ligger halvt medvetslös på tee och orken är totalt bortsopad. Så det blir världens jobbigaste promenad tillbaka i soluppgången och kloss i Hasse Lind somnar jag sött och snabbt! Ber om ursäkt till alla som blivit tvugna att lyssna på diverse mobilsvar från lördagsnatten och att döma av den video jag har råkat spela in från hål 6 så kan jag förstå om ni vill säga upp bekantskapen eller bara mörda oss. Valet är ert!

Söndagen blir sedan en enda lång plåga och efter 18 hål av bedrövlig golf somnar jag på trappen upp till stugan, byter efter ett tag plats och tar gräsmattan och vaknar upp kl 18 och ingen människa är kvar. Trött som en dåre kör jag hemöver och konstaterar att det är så här varje helg borde se ut. Men nu äre bara att ladda om batterierna för om en dryg vecka beger vi oss söderut i landet för att rädda eknomin i ytterligare en golfrestaurang och bjuda på lite kunglig golf.

//Signerat Sundberg

Det skall mycket till innan underteckand tar på sig löparskorna och sticker ut och springer, det skall gudarna veta. Haken sitter inte i att jag tycker det är det jobbigaste som finns utan snarare det tråkigaste som finns i hela världen. Det kan ibland vara ganska skönt att springa men fortfarande förbannat tråkigt! Vart är bollen lixom? Hur ska man kunna motivera sig själv att springa utan att jaga någonting? En både fysiskt och psykisk omöjlighet, nästan!

Dock känner jag att min kondition inte är vad den borde och tillsammans med att jag har dåligt samvete över att missa alla fyspass i innebandyn så tänkte jag att jag kan väl ta och jogga lite iaf. Tog först en promenad med Calan och kollade på någon ufoliknande plattform uppe på norra berget, någonstans i skogen. En mycket märklig plats som jag aldrig någonsin hört talas om. Sen lämnade Calan av mig på vägen hem och jag tog en lite löptur. Men som så många gånger förr fick den avbrytas efter bara 4 km... Infanterielden slog till och gör helt plötsligt löpningen till en smärta, vilket jag inte riktigt är tillfreds med. Så det var bara att lunka hemöver med vetskapen om att jag nästa dag kommer att ha en gångstil som påminner om en chimpans som nyligen skitit på sig. Men får det där läka under helgen kanske jag löper vidare, beroende på om jag finner något sätt att stoppa denna smärta. Dock är det ju tur att man är så sjukt lättränad så jag är inte orolig!

Vad jag däremot är orolig över är om jag kommer kunna gå på golfbanan i helgen. Just nu är det helt omöjligt att gå men vi ska se om jag hittar någon dundersalva undangömd så kanske det går vägen. Det skall ju spelat Elitstege final på Öjen i helgen och eftersom jag själv ansvarar för tävligen vore det ju roligt att kunna ställa upp. Jag tror inte det skall vara några problem men med min otur kan allt hända.

//Signerat Sundberg

Gurra Lindberg och Boris Jeltzin var på besök i staden denna helg och ställde till med både det ena och det andra. Gurra och Boris som aldrig kommit särskilt bra överens och i ärlighetens namn skall det sägas att även jag och Boris haft våra duster i hop. Denna helg blev inget undantag så klart. Även om vi hade ganska trevligt ihop på lördag så får man sig alltid en dolk i ryggen efter ett tag och jag fattar inte att vi inte lärt oss detta efter så många gånger...

Hur som helst så har jag haft en sjukt rolig helg med gurra och övriga vänner men det är alltid extra bra när Göteborgaren kommer på besök. Nu ska jag bara ta mitt lilla förnuft till fånga och hälsa på honom nere bland söndersprängda bilar i Frölunda någon gång. Är sjukt sugen på att se lite skottlossning och knivmord.

Värt att notera är att Calan som också var med oss hade en näsa som såg ut att ha gått en match mot Ivan Drago under lördagsnatten men givetvis har han ingen aning om vad som hänt. Det är som vanligt, en helt ordinär kväll i Sundsvalls uteliv.

"Vi är vilsna vuxna män på jakt efter lust på flykt från tiden. Jag får en kaffe och en fyra JB och det är lång väg hem"

//Signerat Sundberg

13 maj 2011

Känd krogråtta utslängd från Demento (Memento) för att han skrattade för mycket.

Nu får man inte längre ha kul på krogarna i Sundsvall om vakterna får bestämma. Enligt säkra uppgifter skall en 24 årig man blivit utkastad från nattklubben Memento vid 01 tiden natten mot lördag. Anledningen: Han skrattade för mycket. Vi har försökt fått tag i 24 åringen och efter många om och men så fann vi honom och här får vi höra hans syn på händelseförloppet.

Ja jag stod med några vänner i baren på vad som troligtvis kan vara Sveriges bedrövligaste nattklubb. En av mina vänner hade precis beställt in lite dricka och vi stod och pratade och skrattade och hade det väldigt trevligt. Jag beslutar mig för att gå på toalettan var på en vakt lägger sin hand på min axel och släpper den klassiska poliskomentaren: Hur var det här då? Jo det är bra svarade jag, själv då? Eftersom jag givetvis trodde han drev med mig då min flaska vin på 13.5% knapp gjort en ofödd berusad. Men han säger då att: du är lite väl glad ser ja, har det blivit lite för mycket ikväll? Jag tror du ska gå ut och ta ett varv och få lite frisk luft. Eftersom jag är väl medveten om IQn på stadens vakter och på så vis vet att det ej är lönt att ens försöka förklara hur det egentligen ligger till går jag ut och tar en lite nypa luft. Efter 5 min går jag tillbaka och vill komma in men då säger lasse anabola i dörren: Nä du grabben, här kommer du inte in igen. Du förde ett jävla liv där inne med ditt hysteriska skratt. Ska jag hämta din jacka? hmm nu är det väl dolda kamerna iaf tänkte jag och vill gärna fråga honom: Ska jag pissa på dig eller olla ditt ruttna ansikte? Men givetvis frågade jag inte det utan sa lugnt och sansat att visst, hämta jackan du. Han kommer ut, jag går hem och dricker rom i regnet. Hejja vakterna!

Dementoposten

Jag fick alltså inte ha kul med kompisar jag inte träffat på ett jävla tag. Det känns riktigt normalt de...

//Signerat Sundberg

Jag vet inte om alla har en, men kanske har alla haft en. Ni vet en sån där handduk som man blir blöt av när man torkar sig. Jag valde nyligen att ta en dusch medans maten i köket lagade sig själv, och när jag är klar så ligger den där. Den där röda vidriga handduken som jag inte vet varför jag har kvar. Den hade fyllt ett bättre syfte i någon otroligt varm by där den hade kunnat förse fattiga och törstiga människor med vatten. Men istället hänger den i mitt badrum och trots att jag är väl medveten om dess oduglighet så väljer jag att åter ta den i min hand och besvikelsen och frustrationen når klimax, precis som alltid.

Som tur var så blev maten bra och jag slipper således att vara förbannand hela kvällen vilket är tur eftersom den vankas kvalitetshockey mellan Kanada och Ryssland nu kl 20 som jag hoppas ingen ska missa...

Något annat jag hoppas ni inte missar är Filip och Fredriks nya program NittiLeaks som kan vara bland det roligaste på länge. Det är intressant att få en liten tripp genom 90 talet och se hur allt har gått framåt och hur efterblivet så mycket var bara för knappa 20 år sedan. Det är nostalgi kombinerat med rå humor och fria ord. Precis som det ska vara!

//Signerat Sundberg

Trots att detta är ett inlägg i idrottens tecken så har det även med mitt liv att göra så därför hamnar det inte bara på www.durra.se utan även här!

Jag har alltid sagt att den som tycker jobba är roligare än att vara ledig under sommaren antingen ljuger för chefen, för sig själv, är allmänt korkad eller fått frågan under tungt vapenhot. Men kanske känner jag en person som på riktigt tycker jobbet är roligare än sitt eget liv och han stötte jag ihop med igår ståendes med vacker PGA piké, stilig frisyr och den där lite halvtouriga looken ute på Öjestrands Golfklubbs ranch. Robin Stålebring som är älskade av stora delar av medlemmarna på Öjestrand stod och hade nybörjarträning medans jag stod och hystade iväg drives som landade strax före den gräns där ranchen tar slut. Jag fick några ord med min fd träningspartner och jag beklagade mig lite över hur lite golf jag hinner spela numera varpå han säger: ”Men det är lika bra att jobba, vad finns det för mening för oss att gå runt här och skjuta 80 varje dag?” Jag förstår hans resonemang på ett vis och kanske bevisar det att han faktiskt växt upp medans jag fortfarande tycker att tillbringa en dag på golfbanan är viktigare än allting annat. Men på något vis stämmer det och jag älskar fortfarande att stå och träna i 6 timmar i sträck, eller skjuta 80 eller bara gå runt och mysa på vad som ju faktiskt är världens vackraste idrottsplats. Igår kände jag en stark avundsjuka på de juniorer som stod och slog sina första golfslag eftersom jag vet vilken resa dom har framför sig om dom vill. Dom har sommarlov och är för unga för sommarjobb, så bara dom inser hur fantastiskt detta är har dom ett par sommrar framför sig som jag gärna skulle vilja dela med dom.

Alla ni som inte är golfspelare och läser detta har jag förståelse för om ni tycker detta låter aningen vrickat och kanske låter som någon form av personligt utopi och det är väl kanske precis vad det är. Men jag vidhåller att jag älskar spelet och allt vad det innebär. Jag tror framförallt det beror på att det är ett spel där ingen människa någonsin varit i närheten av att prestera efter facit. Ingen har den perfekta svingen, ingen har gått det perfekta rundan och ingen har gått en runda som någonsin varit lik den andra. Det är alltid nya slag, från nya lägen, med olika klubbor, i olika väder och så länge det finns kvar så är varje ny runda egedomlig och spännande på sitt vis. Du vet aldrig hur det kommer att gå och det är bara din egna förmåga att hantera situtationer som avgör om du signerar ett scorekort värt att rama in eller elda upp. Du kan spela ditt livs golf fram till green men sluta på 85 slag och du kan hacka dig fram och till den samma men noteras för 69. Det finns ingen logik och så vitt jag vet har ingen människa ännu förstått sig på alla mysterier kring golfspelandet. Men det är liv i rörelse och det är en del av mitt liv.

//Signerat Sundberg

Äntligen får man väl säga. Men nu har jag ett inlägg och skriva i klassisk sundberganda! Det gäller baskehysterin som gått från 1-100% på 4 dagar!

Att jag surfar runt på facebook ganska frisk varje dag är ingen hemlighet och inget jag skämms över, men vad jag däremot skämms över är alla golddiggers som vaknat till liv lagomt till 6 och 7e matchen i basketslutspelet. Jag skulle vilja lova att jag så när som på några ytterst få personer aldrig sett ett inlägg gällande Dragons under hela säsongen. Men under de senaste dagarna har 7/10 inlägg handlat om denna i mina ögon sanslöst tråkiga idrott. Människor som aldrig brytt sig om Dragons, basket eller idrott över huvudtaget formligen bombar ut statusuppdateringar om våra kära Dragoner. Och helt allvarligt får det mig att må dåligt.

Till råga på allt råkade jag helt oplanerat ramla ner på Allstar i går kväll, där guldfirande var temat för kvällen. Och sätt er in i min situatuion nu:

Jag sitter på uteserveringen under en filt och det är 6 grader kallt. Inflavärmaren precis ovanför mig har så klart slutat fungera och mitt emot sitter vuvuzelamannen och blåser för allt han är värd! Några bord bort sitter ett 20 tal flickor nyss fylda 17 och dricker öl och vin trots att dom tycker det är försmädligt äckligt och väntar på att sina "hjältar" skall göra entre. Så äntligen är det dags!! Världens längsta människor kommer med hjässan prydd med guldkeps intågande på salonen. Händer klappas, bussvisslingar och hejarop väcker halva landet och fotgrafer står på styltor för att kanske nå upp och få en bild på deras ansikten.

Jag går in i lokalen och ser alla tjejer flockas runt deras "idoler" och säger saker som: Fan asså vad bra ni var, ni är ju sjuuuukt grymma asså! Jag älskar fan er! Och du är väldigt fin oxå, hihihihhi. Killen är då finnigare än fan och så oproportionerlig som än människa kan vara! Men han har ju trots allt vunnis sm guld i korgboll! :D

Jag gick bara och väntade på frågan: Men föresten, asså du är ju sjukt snygg men vilken idrott äre du sysslar med nu igen?

Min dröm hade ju varit att själv fått tag i en sån där keps och glidit in och sett hur det artat sig. Jag skulle nog vilja påstå att med 100% säkerhet skulle de flesta ropa och skrika och krama mig eftersom ingen har en aning om vilka som spelar i det där laget och än mindre hur som der ut, eftersom dom aldrig någonsin innan denna kväll hört talas om basket. Eller kanske vet någon att det förknippas med långa mörhyade killar med alldeles för stora skor och att det spelas på garaguppfarten på någon förort till några av våra större städer. Men mer än så tror jag inte att det är.

Men några fick säkert med sig mr 2 meter hem och fick uppleva en del schyssta dunkar! Det finns det ingenting som är säkrare än!

//Signerat Sundberg

God dag!

Ja då har de första inläggen skrivits på www.durra.se så alla ni som vill läsa mina inlägg som innehåller idrott hänvisar jag till:

http://www.durra.se/wp/?page_id=9530

//Signerat Sundberg