Ni får urasäkta lite, men han påminde om Ola Salo med sin förvisso klassiska hatt och sin vita halvtajta kavaj med mörka detaljer på. Lägg där till ett par slimmade jeans och ett hysteriskt engagemang så får jag istället för Ola Salo presentera, Håkan Hellström!

Jag har alltid hävdat att ingen människa kan tycka Håkan är bra första gången man lyssnar på honom. Han är svår, otroligt svår att få grepp om.. Då har jag ändå lyssnat en heeel del på karln. För mig har det krävts en åtskilliga rundgångar genom hans album för att borra mig in i hans texter och musik, men igår var det leverans att högsta kvalitet. Nya låtar blandat med gamla hits som blir till klimax för publiken, och hans närvaro är stundtals äckligt härlig och genuin. Jag beundras av artister som kan lyckas vara en del av sin musik och inte bara vara någon som framför låtar utan att egentligen förmedla någon känsla. Håkan förmedlade igår sina budskap och jag hoppas att han nådde ut till alla som var där. Jag berördes på många sätt och att Martinsson stod vid min sida fick mig att tänka tillbaka på gamla dagar framför pokerbord och tekoppar då han envisades med att spela Hellström trots att jag inte riktigt ville. Men kanske är det tack vare Johan som jag stod och ryste under "Nu kan du få mig så lätt". Isåfall riktar jag ett tack till dig och hand i hand bockar vi och bugar för gårdagskvällen och Håkan Hellström!

//Signerat Sundberg

Soffhäng delux har varit temat för kvällen och ack så skönt det varit. Legat och plöjt igenom en del avsnitt av Nittileaks och kan klart konstatera att det är ett fruktansvärt roligt program på massa olika vis. Dels är det så klart alltid humor med Filip och Fredrik men det är även otroligt roligt att se hur åren såg ut under ens egen uppväxt. Vad hände egentligen under den tid som inte ligger allt för långt bak i almenackan men som man ändå knappt minns så när som på några detajer och enskilda händelser. Utvecklingskurvan från 1990 tills idag har gått så sjukt mycket uppåt att man inte tror det är sant de klipp man få plöja igenom i denna programserie. Jag uppmanar alla att ta sig tid för att friska upp minnet och dra på smilbanden lite då grabbarna tar dig igenom det nostalgiska årtiondet 90-talet.

Om ni är för slö för att se detta måste ni iaf se de avsnitt då Anders Limpar är med och man får se ett klipp då han blir rejält jävla blåst. Troligtvis kan det vara den mest genialsika blåsningen genom tiderna, så snälla se detta!!

Nog om detta och vidare till vardagen där jag jobbmässigt är inne i mördarperioden. Man får granska schemat riktigt noga för att hitta lediga dagar från nu tills september men jag har mig själv att skylla då jag valde att fly landet för varma Thailand i april månad. Kanske inte helt genialisk att ta all semester innan ens sommaren hade börjat men det är sånt man får leva med. Jag fick ju vara med om något annorlunda och roligt iaf! :) Sommrar i Sundsvall kommer jag säkert bli less på tids nog ändå!

Dock smyger det sig på en ganska stor ångest då jag i princip missar hela golfveckan och även utlandsresa med grabbarna, men det går inte att få allt tydligen. Hur gärna man än vill vara med överallt och vara alla till lags så är dygnen för korta helt enkelt. Nu gäller det bara att jag förstår det också och drar ner på farten lite. Tempot är aningen högt som vanligt men vi taggar ner och vi gör det omedelbart. Färdig diskuterat!

Någon som har lägenhet att hyra ut eller sälja kan nu ju slå en pling. Blir med stor sannorlikhet flyttning innan sommaren är slut. Tyvärr skall tilläggas!

Nu gör vi kväll tror ja!

//Signerat Sundberg

Verkligeheten är tillbaka efter 3 dagar och 2 fantastiska nätter på Öjestrands GC. Livskvalitet är ett bra ord att sammanfatta det hela på tycker, ja då massvis med golf har spelats på en strålande bana i ett strålande solsken. Om man borster från resultatet i Elitstegefinalen så kan jag inte klaga på speciellt mycket och det är väl bara att tacka Hasse Lind, Dennis Hamberg, Stefan Andersson, Anders Carlsson, Martin Carlsson, Richarad Gillgren och Niklas Edström som precis som vanligt leverare storstilat. Ett extra tack skall också tilldelas Mattias Westin som gjorde lördagskvällen ännu mer kalas genom strålande servis i restaurangen. Om vi spinner vidare på lördagsnatten så kan vi konstatera att alkhohol kombinerat med golf är en vinnande duo humormässigt. Efter ett par timmar NHL hockeytittande och en timme med treknack fick jag och Handsken för oss att kl 03 gå ut och spela golf. Hur man kan tycka det är en bra idé förstår jag inte såhär i efterhand men just då var det bästa idén någonsin. Dom andra som hade något förstånd kvar gick och sussade istället men inte vi. Utan att överdriva kan man väl säga att vi hade lite smått problem att träffa bollen och roligast av alla var på hål nr 4 då handsken slagit en boll ut i ruffen på högsidan och ska föröska spela in. Med full sving får han bollen att gå 2 meter, 90 grader vänster och i nästa försöka gör han om samma bedrift igen och skrattet når klimax! :D

Efter 6 hål gav vi upp då jag ligger halvt medvetslös på tee och orken är totalt bortsopad. Så det blir världens jobbigaste promenad tillbaka i soluppgången och kloss i Hasse Lind somnar jag sött och snabbt! Ber om ursäkt till alla som blivit tvugna att lyssna på diverse mobilsvar från lördagsnatten och att döma av den video jag har råkat spela in från hål 6 så kan jag förstå om ni vill säga upp bekantskapen eller bara mörda oss. Valet är ert!

Söndagen blir sedan en enda lång plåga och efter 18 hål av bedrövlig golf somnar jag på trappen upp till stugan, byter efter ett tag plats och tar gräsmattan och vaknar upp kl 18 och ingen människa är kvar. Trött som en dåre kör jag hemöver och konstaterar att det är så här varje helg borde se ut. Men nu äre bara att ladda om batterierna för om en dryg vecka beger vi oss söderut i landet för att rädda eknomin i ytterligare en golfrestaurang och bjuda på lite kunglig golf.

//Signerat Sundberg

Det skall mycket till innan underteckand tar på sig löparskorna och sticker ut och springer, det skall gudarna veta. Haken sitter inte i att jag tycker det är det jobbigaste som finns utan snarare det tråkigaste som finns i hela världen. Det kan ibland vara ganska skönt att springa men fortfarande förbannat tråkigt! Vart är bollen lixom? Hur ska man kunna motivera sig själv att springa utan att jaga någonting? En både fysiskt och psykisk omöjlighet, nästan!

Dock känner jag att min kondition inte är vad den borde och tillsammans med att jag har dåligt samvete över att missa alla fyspass i innebandyn så tänkte jag att jag kan väl ta och jogga lite iaf. Tog först en promenad med Calan och kollade på någon ufoliknande plattform uppe på norra berget, någonstans i skogen. En mycket märklig plats som jag aldrig någonsin hört talas om. Sen lämnade Calan av mig på vägen hem och jag tog en lite löptur. Men som så många gånger förr fick den avbrytas efter bara 4 km... Infanterielden slog till och gör helt plötsligt löpningen till en smärta, vilket jag inte riktigt är tillfreds med. Så det var bara att lunka hemöver med vetskapen om att jag nästa dag kommer att ha en gångstil som påminner om en chimpans som nyligen skitit på sig. Men får det där läka under helgen kanske jag löper vidare, beroende på om jag finner något sätt att stoppa denna smärta. Dock är det ju tur att man är så sjukt lättränad så jag är inte orolig!

Vad jag däremot är orolig över är om jag kommer kunna gå på golfbanan i helgen. Just nu är det helt omöjligt att gå men vi ska se om jag hittar någon dundersalva undangömd så kanske det går vägen. Det skall ju spelat Elitstege final på Öjen i helgen och eftersom jag själv ansvarar för tävligen vore det ju roligt att kunna ställa upp. Jag tror inte det skall vara några problem men med min otur kan allt hända.

//Signerat Sundberg

Gurra Lindberg och Boris Jeltzin var på besök i staden denna helg och ställde till med både det ena och det andra. Gurra och Boris som aldrig kommit särskilt bra överens och i ärlighetens namn skall det sägas att även jag och Boris haft våra duster i hop. Denna helg blev inget undantag så klart. Även om vi hade ganska trevligt ihop på lördag så får man sig alltid en dolk i ryggen efter ett tag och jag fattar inte att vi inte lärt oss detta efter så många gånger...

Hur som helst så har jag haft en sjukt rolig helg med gurra och övriga vänner men det är alltid extra bra när Göteborgaren kommer på besök. Nu ska jag bara ta mitt lilla förnuft till fånga och hälsa på honom nere bland söndersprängda bilar i Frölunda någon gång. Är sjukt sugen på att se lite skottlossning och knivmord.

Värt att notera är att Calan som också var med oss hade en näsa som såg ut att ha gått en match mot Ivan Drago under lördagsnatten men givetvis har han ingen aning om vad som hänt. Det är som vanligt, en helt ordinär kväll i Sundsvalls uteliv.

"Vi är vilsna vuxna män på jakt efter lust på flykt från tiden. Jag får en kaffe och en fyra JB och det är lång väg hem"

//Signerat Sundberg

13 maj 2011

Känd krogråtta utslängd från Demento (Memento) för att han skrattade för mycket.

Nu får man inte längre ha kul på krogarna i Sundsvall om vakterna får bestämma. Enligt säkra uppgifter skall en 24 årig man blivit utkastad från nattklubben Memento vid 01 tiden natten mot lördag. Anledningen: Han skrattade för mycket. Vi har försökt fått tag i 24 åringen och efter många om och men så fann vi honom och här får vi höra hans syn på händelseförloppet.

Ja jag stod med några vänner i baren på vad som troligtvis kan vara Sveriges bedrövligaste nattklubb. En av mina vänner hade precis beställt in lite dricka och vi stod och pratade och skrattade och hade det väldigt trevligt. Jag beslutar mig för att gå på toalettan var på en vakt lägger sin hand på min axel och släpper den klassiska poliskomentaren: Hur var det här då? Jo det är bra svarade jag, själv då? Eftersom jag givetvis trodde han drev med mig då min flaska vin på 13.5% knapp gjort en ofödd berusad. Men han säger då att: du är lite väl glad ser ja, har det blivit lite för mycket ikväll? Jag tror du ska gå ut och ta ett varv och få lite frisk luft. Eftersom jag är väl medveten om IQn på stadens vakter och på så vis vet att det ej är lönt att ens försöka förklara hur det egentligen ligger till går jag ut och tar en lite nypa luft. Efter 5 min går jag tillbaka och vill komma in men då säger lasse anabola i dörren: Nä du grabben, här kommer du inte in igen. Du förde ett jävla liv där inne med ditt hysteriska skratt. Ska jag hämta din jacka? hmm nu är det väl dolda kamerna iaf tänkte jag och vill gärna fråga honom: Ska jag pissa på dig eller olla ditt ruttna ansikte? Men givetvis frågade jag inte det utan sa lugnt och sansat att visst, hämta jackan du. Han kommer ut, jag går hem och dricker rom i regnet. Hejja vakterna!

Dementoposten

Jag fick alltså inte ha kul med kompisar jag inte träffat på ett jävla tag. Det känns riktigt normalt de...

//Signerat Sundberg

Jag vet inte om alla har en, men kanske har alla haft en. Ni vet en sån där handduk som man blir blöt av när man torkar sig. Jag valde nyligen att ta en dusch medans maten i köket lagade sig själv, och när jag är klar så ligger den där. Den där röda vidriga handduken som jag inte vet varför jag har kvar. Den hade fyllt ett bättre syfte i någon otroligt varm by där den hade kunnat förse fattiga och törstiga människor med vatten. Men istället hänger den i mitt badrum och trots att jag är väl medveten om dess oduglighet så väljer jag att åter ta den i min hand och besvikelsen och frustrationen når klimax, precis som alltid.

Som tur var så blev maten bra och jag slipper således att vara förbannand hela kvällen vilket är tur eftersom den vankas kvalitetshockey mellan Kanada och Ryssland nu kl 20 som jag hoppas ingen ska missa...

Något annat jag hoppas ni inte missar är Filip och Fredriks nya program NittiLeaks som kan vara bland det roligaste på länge. Det är intressant att få en liten tripp genom 90 talet och se hur allt har gått framåt och hur efterblivet så mycket var bara för knappa 20 år sedan. Det är nostalgi kombinerat med rå humor och fria ord. Precis som det ska vara!

//Signerat Sundberg