Ledig idag, för andra dagen i rad och det känns hemskt, hemskt bra. Ligger för närvarande och smuttar på en bättre kopp tea i sängen och har inga planer på att röra på mig före kl 14 då tvättning står på schemat.

När jag vaknade upp för ungefär en timme sedan så var den första personen jag kom att tänka på unga Canales i Racing Santander. Har ingen aning varför men jag tänkte att jag måste skriva om detta för jag har tänkt gjort det en längre tid men det har inte blivit av. Eller jag ska inte skriva om honom men om unga idrottare som slår igenom i tidig ålder...

Alla som idrottar har alltid vetat att man har sin bästa tid som idrottsutövare ungefär mellan 23-30 år men på senare år har det kommit upp så många "underbarn" att personer som inte spelar i någon toppklubb vid 17 års ålder anser att man lika gärna kan lägga ner.

Bland dessa underbarn tänker jag kanske närmast på Sidney Crosby, alexander ovechkin, Niklas Bäckström, Evgeni Malkin, Bojan Krkic, Wayne Rooney och Francesc Fábregas. Givetviv finns det många andra exempel men hur som helst. Dessa herrar slog alla igenom oerhört tidigt i världseliten och vissa blev kaptener i sina lag redan innan 22 års ålder.

Jag har absolut inget emot att det släpps fram unga talanger för det är bland det bästa jag vet, men vad jag inte tycker är bra är som sagt att alla andra tror att man ska vara sådär extremt duktig när man är 17 bast. Det kommer alltid fram supertalanger, det har det alltid gjort, men mentaliteten hos unga idrottare har förändrats genom åren och så som jag ser det, råder det lite kaos i många klubbar i Sverige.

Tar vi fotbollen i medelpad som ett exempel eftersom det ligger nära till hands så läggs klubbar ner, spelare byter lag eller slutar titt som tätt och anledningen då?

Jo man tycker man är för dålig då man inte platsar i startelvan i ett div 4 lag när man är 16 år. Man provar att byta klubb, men det är samma sak där och sen slutar man eftersom att Bojan debuterade i Barcelona när han var 17 och då har jag ingen chans att bli bra. Det är ungefär så man resonerar numera och det är ju oerhört tragiskt.

Samma sak är det inom ishockeyn. Min fd tränarekollega satt på bänken som junior i Njurundas A-lag i 2 år utan att knappt spela någon match alls. Men på den tiden gnällde man inte, man tränade på och accpeterade att man inte är tillräckligt bra, än! Nu blev ju inte han någon stor ishockeyspelare ändå men det är själva inställningen jag vill få fram.

Nu sitter det ungdommar som är 17, 18 år och klagar som satan om man inte får spela varje match i något allsvenska lag och det skrämmer mig lite. Givetvis förstår jag dessa personer att dom så klart vill spela och dom kanske t.o.m är bättre än någon annan som får spela, men man kan inte ge upp bara för det. Dessa ungdommar har 10 år kvar tills dom skall vara som bäst. Och även om man inte har den där extrema talangen som Crosby och grabbarna finns det inget som säger att man inte kan lyckas lika bra som dom fast genom hård träning och 10 år senare. För hur än man vrider och vänder på idrott så är den störta talangen inte att kunna dribbla sig igenom ett helt lag, sätta vollys i krysset eller skjuta hårdast i världen, utan det är träningsviljan som är den största talang man kan ha. Det finns spelare som debuterar i landslag när dom passerat 30 år och det finns exempel på golfspelare som lirar på PGA touren som började med golf vid 17-18 års ålder men har tränat nåt så kopiöst att framgångarna har kommit ändå.

Så till alla er som tänker så här att det är lika bra att lägga av, gör inte det. Ni kommer med 99,999999999999999% chans inte bli någon ny Foppa eller Maradona men det blir ingen annan heller. Så torka tårarna och sätt dig på träningscykeln istället så kanske den tar dig mycket längre än du tror!

//Signerat Sundberg