Egentligen vet jag inte hur jag ska beskriva detta i ord, för det måste upplevas. Men jag ska göra mitt bästa för att återberätta känslorna som jag kände den kvällen Lasse kom stan.

På förhand viste jag att det skulle bli fantastiskt. Först middag med goda vänner och sedan en konsert med min stora idol. Jag hade förväntningar som var enorma och ändå blev jag totalt överaskad att det var så mycket bättre än vad jag hade hoppats.

Förbandet var någon okänd kille med ett micstativ likt staven Moses använde då han delade havet. Musiken var säkert bra men jag hade inte kommit för att lyssna på honom.

Istället hade jag kommit för han som klev in på scen med ett hår likt Jesus själv, iklädd boots och skinväst men ändå så där oskyldig som bara Lasse kan vara.

Jag har absolut ingen aning just nu vad han spelade för låtar och i vilken ordning men jag antar att det lär falla på plats under natten.

Men jag kommer ihåg känslorna och jag kommer ihåg att jag under vissa låtar ville skära mit själv i handlederna, sitta på en nedlagd toalett i någon stockholmsförort med en flaska hemgjort brännvin och en Ipod som ända vän. Bara få sitta där och lyssna och älska med mig själv till låtarna från Winnerbäck.

Under andra delar av konserten ville jag stå längst fram och tokskrika och hoppa likt en fjortis på sin första fylla och fullkomligt vråla ut min kärlek till mannen på scen.

När han spelade låten "om du lämnade mig nu" (den kommer jag ihåg) ja då önskade jag att hade en person av det motsatta könet bredvid mig, och om det så var min bästa kompis mamma, en gammal kärring på 80 bast eller en 12 årig styvdotter så hade jag velat lag mig i henne knä, kramat henne och gråtit över att få höra ett sådant fantastisk framträdande. Men istället slöt jag ögonen och njöt i fulla drag.

Detta var en fulländad konsert från en fulländad person och det är allt runtomkring låtarna som gör att det bli så sjukt bra. Låtarna i sig är givetvis fantastiska men alla små fix och trix är så sjuk coola och göra allting så oerhört mycket bättre än låtarna så som man hör dom på skivorna.

Hur som helst så kan man kan sammanfattat allt med att det aboslut inte finns något annat stället jag hellre velat varit på en på läktaren i sporthallen i Sundsvall. Eller jo föresten, det finns ett. På scen, med en mic, tillsammans med Lars winnerbäck!

Hade jag varit religös, då hade Lasse varit min Gud!

Tack för ikväll Lasse!

//Signerat Sundberg

Efter en tur fram och tillbaka till stan är man nu tillbaka i värmen och det känns rätt bra faktiskt. Tog med mig Dockan och sjutsade svampen och oggy till nåt trevligt party och sedan blev det en sväng på max på vägen hem. Jag hatar att äta på max för det är så sjukt vidrigt men i brist på alternativ så fick det bli så.

Men satan vad folk det är ute ikväll alltså och det ruskigt tragiska vädret verkar inte skrämma bort folk från att roa sig i natten. Och jag hade säkert inte heller brytt mig men visade för en gångs skulle lite karaktär och skippade flaskan ikväll!:P

Tidigare under dagen var jag på stan med Calan och Håkansson och kikade in i den tillfälliga golfbutiken vår stads golfpros öppnat för en månad mitt i centrum.

Det såg faktiskt riktigt nice ut måste jag säga.

Jag blev desutom erbjuden jobb på Sundsvalls GK i sommar vilket var roligt men vi får se hur det blir med det. Men tåls att funderas på iaf, beroende på hur mycket jobb det blir på Dormy.

"När mitt enkla lilla blygsamma bud, en önskan om en plasts som nummer ett, jag vill vara Gud!"

Nu blire poker!

//Signerat Sundberg