God kväll!

Jag har vänner och bekanta som är väldigt vältränade, med bra kondition och uthållig styrka. Jag har aldrig varit riktigt bra tränad, jag har varit mycket bättre än många i mittenskicktet men inte mer än så.

Men ikväll har jag varit och tränat innebandy med KBKs Div-3 lag och jag måste nu med handen på hjärtat totalt såga mig själv. Jag har aldrig varit i närheten av att vara så dålig som jag var idag. Efter uppvärmning som bestod av 10 varv inne i hallen hade jag mjölksyra i benbusklerna. Efter 20 gjorda armhävningar kände jag en smärta i brösten som talar om att jag kommer ha en sällsynt skådad träningsverk imorgon. Jag var så slut när jag klev av träningen efter 90 minuter att jag satte mig ner och frågade mig själv. - Nu måste jag väl ändå skämta? Som tur är så har jag faktiskt lite saker att skylla på som troligtvis bidragit till denna skandaldrabbade träning men det försvara ändå inte min misserabla insatts. Grabbarna där som jag inte kännner kommer fram och säger: fan, du kan ju en hel del iaf. Aa visst tänker jag och skaka på huvudet mkt väl medveten om att jag vann poängligan innan dom knappt visste vad bandy var. Men det säger jag bara till mig själv för att försöka hitta motivation till att göra en nytt försök nästa tisdag. Och det var då de, det är nya tider nu. Så här bedrövlig tänker aldrig tillåta mig själv att vara igen för då måste jag nog tyvärr hoppa från närmsta bro.

Tränaren tyckte att jag kämpade på bra men det sa han bara för att han ville vara snäll, för egentligen ville han spy mig rakt i ansiktet och jag hade inte ens då haft rätten att protestera mot de.

Jag hatar att vara dålig då tycker jag inte det är någon mening att hålla på. Egentligen vill jag alltid kunna allt om allt innan jag ens tar mig för något men det är ju tyvärr rätt så svårt.

Men jag ska med största sannorlikhet träna igen nästa vecka. Jag tycker tränarna verkar bra så det är en av huvudanledningarna till varför jag går dig igen. Laget i sig är ett gäng bönder och tattare och avsaknaden av lagkänsla är total. Men får jag med mig Calan och Acke så kan jag tänka mig att lira. Men hur som helst så måste jag börja röra på mig mer än squash 2 ggr i veckan. Så vi får se hur det blir.

Vad jag vet säkert är att jag kommer vakna men en träningsverk som ej är av denna värld.

Men det är värt det, lätt.

För det första så vet man att man har gjort något bra och för det andra så är den känsla jag känner nu: Totalt slut i alla muskler och kroppen känslan så fantastiskt skön så bara det gör det värt det.

Nu måste jag sova tror ja. Idag var jag den tröttaste människan som någonsin satt sin fot på en arbetsplats, och det orkar jag inte med imårn. Då ska jag iaf inte vara sämre än den nästa tröttaste genom tiderna.

Vi måste höras!

//Signerat Sundberg