Det börjar bli sent och framförallt börjar det bli kallt. Nyss hemkommen från hockeyträning och när det är kallare ute än i hallen, ja då vet man att vi har gått in i den kalla delen av året.

Idag tog jag en rejäl sovmorgon och steg inte upp förens runt 13 tiden, och då hade jag varit sovandes i bra precis 12 timmar. Somnade i soffan framför Lois&Clark strax efter midnatt och vaknade vi halv 3 på natten men orkade inte flytta mig till sängen då jag finner soffan minst lika skön att sova i. Men vid halv 7 så klev jag upp, släckte alla lampor och la mig i en kall och skön säng och sov fram till 13 ungefär då.

Pga av min långa sömn så har jag väl inte hunnit uträtta så där hemskt mycket saker, men jag har vart hos pappa och lagat lite rost på bilen och ätit en god middag iaf:)

Sen har jag skapat mig några matlådor då min ekonomi går i stöpet om jag ska äta ute varje dag, tyvärr..

Kvällen har spenderats på NSK och en mycket givande träning tycker jag vi hade. Riktigt roligt faktiskt.

Nu ska jag sova igen tror ja:P Ska spela Squash imårn innan jobbet så då måste man vara pigg och fräsh:P Åtminstonde pigg:P

Sov gott!

//Signerat Sundberg

"VM-brons, VM-brons, VM-brons... skrålade lyckliga svenska svenska fans långt in på morgontimmarna. Insatsen i USA var strålande och glädjen över den svenska framgången var också så klart enorm. Rapporter från Stockholm berättar om ett fyllt Sergelstorg, trots att fontänen där var sönderbadad förra söndagen. Kungsträdgårdens fontän fick isätllet agera badställa - trots ösregn i huvdstaden. I Göteborg sägs över 20 000 glada har kantat Avenyn i sommarvärmen.

Vi i sundsvall var inte sämre..."

-Johan Rylander & Leif Hjältman -94

Alla mina närmaste vänner vet att jag är en sällsynt fanatiker av fotbolls VM 94. Många hävdar dock att jag egentligen inte kommer ihåg nåt utav de utan att jag bara läst och sett filmer från den tiden. Men ni som känner mig allra bäst, då tänker jag kanske mest på min mor vet att så inte är fallet.

Troligtvis har jag även fått fler minnen av att jag sett inspelade matcher ej överdrivet säkert 1000 ggr. Att jag sett filmen VM 94 vi minns lika många gånger förstärker också mina minnen men jag lovar er att jag har så starka minnen kvar från den sommaren att det är vidrigt. Jag önskar jag skulle komma ihåg vad som hände förra sommaren och även denna, men det är knappt så jag gör det. Men tydligen måste något stort hända för att att jag ska fatta att jag ska komma ihåg det. Där blir jag lite avundsjuk på många kompisar som kommer ihåg varenda händelse från att dom var 4 år. Det skulle jag också vilja. Men jag minns istället vissa saker onödigt bra istället och detta är en sådan grej.

Jag var hos pappa idag och letade igenom en gammal låda med saker från mina yngre år. Där finner jag tidningsurklipp från 94. Jag har klippt ut alla bilder och artiklar som förhuvudtaget kan kopplas ihop med 94. Jag hade plastat in dom och förseglat dom så det inte skall förstöras, utan precis som mina minnen, leva kvar för alltid.

Och jag minns en väldigt specifik händelse från 94 som inte har med någon match att göra utan med min födelsedag...

Jag minns att jag bara önskade mig en sak och det var inte vilken sak som helst. Det var en tröja och det skulle så 11, Brolin på ryggen. På senare har jag fått veta att Farmor och Farfar åkte land och rike runt för att finna den och jag tror det var någonstans i Gävle som dom tillslut fann den. Men jag minns att jag aldrig blivit så glad någonsin. Jag sov med tröjan, jag åt med tröjan, jag tränade med den och jag levde i den. Samma tröja har hängt på mitt rum ända sedan dess och tills jag flyttade hemifrån. Då hamnade den i en kartong i källaren. Men jag vet precis vart den ligger. För då och då tar jag på mig skorna, vandrar ner i den mörka källaren, tar tröjan i handen och drömmer mig tillbaka till ett av mitt livs största ögonblick.

Jag vet inte varför jag skrev detta, men jag antar att jag ville vara mig själv för en stund..

Kankse är det också som en lite hyllning till Henrik Larsson, den siste av hjältarna!

Men trots många minnen och dom är många. Så finns det ett som slår de flesta. Jag ryser åt alla bilder och filmer från 94 men det finns inget som gör mig så spänd inombords som detta...

//Signerat Sundberg