Det är något som är fel i Njurundalägret. Det behöver man inte vara raketforskare för att förstå, det räcker med att ta en titt i tabellen. igår kväll kom sjunde raka förlusten, denna gången mot ett dåligt spelande ÖSK HK.

Eftersom jag återigen missade första perioden så blev det till att fråga sig runt lite hur det såg ut och svaren var rätt lika. Bedrövligt, dåligt, som vanligt, många misstag och Smott var grym. Det är ungefär så det brukar låta och denna första period var inget undantag tydligen. Gästerna gick till pausvila med med ledning 1-0 och att döma av snacket så är det NSK som ska vara mest nöjda med det.

När andra perioden drar igång undrar jag om alla ljugit för mig, för ÖSK stod bara still och Njurunda kändes mycket större och starkare. Man får visserligen en hel del powerplay som hjälper till att pressa ner ÖSK men jag tycker det fanns belägg för det även under spelet 5-5. Vad som däremot är bedrövligt är att Njurunda hade så många 5-3 och 5-4 lägen i andra perioden att matchen ska bara avgjord. Istället står det 1-2 när andra perioden är till ända. Njurundas mål kom genom Alexander Håkansson på pass från Per kallberg. Och den assisten får jag nog lov att säga att det är årets delikates vad gäller passning.

Men tyvärr så gör ju även ÖSK mål denna period och det kändes väldigt onödigt när man bara mäktade med att skjuta 3 skott.

I tredje perioden tycker jag mig se att Njurunda återigen faller tillbaka i det där "jagvägrarvaraförstpåpucken" spelet. Man känns frånvarande på något sätt och det fina spelet från andra perioden är som bortblåst. Första passningarna är under all kritik och man måste få säga att det är backproblem i NSK. Här tvingas tillslut Lasse och Björn gå ner på 2 backpar vilket var helt rätt men det är synd att det ska behövas. Men egentligen kanske det är fel att bara hänga ut backarna här, jag vet inte. För försvarsspelet i egen zon är ju så dåligt att det måste vara en fröjd för motståndarna att möta NSK just nu. Man har inte koll på någonting i princip och det är även så ÖSK för göra sitt 3-1 mål som också blir det sista, man snurrade upp NSK försvaret så alla ramlade omkull och sen sköt man in pucken.

NSK trycker visserligen på mot slutminuterna men det räcker inte denna kväll heller, tyvärr.

Plus idag ger jag till Kallberg, Åhlund, Jeppe som jag tycker jobbar på bra matchen igenom. För sitt sätt att vilja vara konstruktiv får Douglas även beröm. Även om det kanske inte alltid går eller är det rätt så vill han göra något vettigt med pucken. Inte bara slå sarg ut. Det skall belönas! Några kilon till och närkamperna kommer bli också bli roligare!

Till nästa match är det andra perren som NSK ska ta med sig. För där syns och känns det att det finns där. Man spelar ju riktigt riktigt bra stundtals och det gäller att hitta den rätta känslan och få vinna någon match innan kvalet drar igång. För då tror jag nog att det kan gå vägen. Jag tycker mig också höra att det trots många förluster är ganska bra stämning hon grabbarna. Björn och Lasse kommer in med lite nya röster och bryter mönstret lite vilket jag också tror jag kan vara bra.

Mot nya mål!

//Signerat Sundberg

Ja det börjar närma sig...

Bara ett par dagar kvar tills det är OS invigning och jag känner en fruktansvärd länktan. Det är ju inte direkt någon hemlighet att det är ishockeyn som lockar mig överlägset mest och så är det säkert för de allra flesta i världen. För hockey är ju trots allt en av välrdens populäraste idrotter och den sport som får näst mest publicitet i media och just i år ska det ju avgöras i i princip hockenys Mecka, Vancouver, Kanada.

Att hemmanationen är skyhöga favoriter till att ta guldet råder det inget tvivel om, iaf inte om du frågar vanligt folk borta i nordamerika där allt annat än guld räknas som en tragedi och ett antiklimax utan guds nåde.

Ryssarna står så som solklara andrahandsfavoriter och de flesta tror att det är dessa två stormakter som kommer göra upp om detta. Men jag är inte lika säker på det även om det på pappret kanske borde bli så.

Men vi har sett skrällar förut och jag tror få kommer få se en till. Eller skräll och skräll, jag tror Sverige kommer ha goda möjligheter att försvara sitt guld från Turin men det är väl ingen skräll om du frågar mig men vi är ju inte favoriter..

Det som jag tycker talar mot Kanada är att dom har hemmaplan!:O Det skulle så klart logiskt sätt vara till en gigantisk fördel men jag tror pressen blir för hög och att känslan av att vara tvingad att vinna kommer sätta stopp för detta lag. Destutom så har Kanada i år ett lag som spelar ishockey. Man har sedan några år tillbaka taggat ner lite vad gäller dump and chase hockeyn och spelar lite mer passningar genom mittzone istället för den klassisk transatlantiska hockeyn när pucken ska ner i kortplanket på snabbast möjliga sätt. Jag tycker det är bra och det tror jag Sverige också gör. För vi är smartare än kanadensiska spelare och då tror jag att vi kan få stopp på Crosby och grabbarna innan pucken har hamnat bakom Lundqvist.

Det som talar mot Ryssland är egentligen bara en grej. Ryssland har på sista 15 åren aldrig spelat som ett lag. Man har världens mest effektiva och producernade spelare i Alexander ovechkin och man har en handfull spelare till som är nästan lika vass. Men kan dessa superstars dra åt samma håll? Jag tror det blir svårt, det bor för mycket divor i de ryska spelarna och blir man aldrig ett lag, ja då kommer man aldrig vinna guld. Och inträffar detta och att det blir så att Ovechkin och co inte levererar som det är tänkt, ja då får ryssarna åka sputnik hem redan efter kvartsfinalen tror jag.

Vad talar för Sverige då? Varför tror jag att Sverige kommer gå obesegrade genom denna turnering? Jo för att vi är svenskar! För en gångs skull är jantelagen bra och jag tror att det ryssarna troligvis faller på kommer föra Sverige till framgång och champagne. Desutom har vi på pappret en trupp som absolut inte är sämre än något annans lag, iaf inte offensivt sett. Backarna är det värre med. Tror mkt kommer att hänga på om Kronwall kommer till spel eller inte, och det är bara att hålla tummarna.

Foppa med eller inte? Han måste med i mitt tycke om vi ska vinna. Inte enbart för att han är duktig utan kanske framförallt att alla lag vet vem han är och alla har respekt för honom och man vet vad han kan ställa till med. Det kommer ge ytor åt andra spelare att briljera. Desutom älskar jag Foppa och önskar att det gick bra så att alla som dömer ut honom kan känna sig världelösa.

Men vi har Sedinarna i sitt livs form och i toppen av NHLs poängliga, vi har Bäckström som oxå parkera på topp 10 listan. Vi har Zäta som kanske är NHL bästa tvåvägsspelare och en Daniel Alfredsson som ensam vinner matcher åt sitt Ottawa. Vi har om Kronwall är med kanske världens tryggaste backpar och Lidas/Kronwall och vi har om han hittar lite form, NHLs kanske tredje bästa keeper i Henke Lundqvist. Så säg för fan inte att vi har för tunn trupp...

Det finns två stycken viktiga faktorer till som kan komma att avgöra detta mästerskap. Det är dommarna, som vi vet sedan tidigare alltid håller på Kanada, oavsett vilket land de kommer ifrån. Nästa faktor är Bengt-Åkes ledarskap och coachning. Han verkar så vidrigt lugn att man inte vet om han har fattar att det är OS om 3 dagar. Han måste coacha laget bra om detta ska gå.

Det går inte att vara solidarisk mot gruppen om man säger så! :)

Då går guldet till lönnlöven!

//Signerat Sundberg

Alla har vi någongång sagt: Fan vad jag hatar honom!

Men inte är det ofta vi egentligen menar det? jag vet mycket väl att jag kan vräka ur mig det 10 gånger om dagen utan att ens vara i närheten av att mena det.

Men nu mina damer och herrar har jag hittat en person jag hatar mer än alla andra och ja jag tror faktiskt det är riktigt hat jag känner. Inte så att jag vill döda den här personen eller så men alltså fick jag önska mig något så vore det att slippa se den där äckliga idioten något mer i mitt liv. Egentligen känns det som jag skulle kunna vara berädd att flytta till en iglo i Nordnorge bara för att vara säker på att aldrig mer få se honom.

Jag stör mig på precis allt den här person gör och förmodligen så överreagerar jag så klart men nu har det blvit så pass att jag känner att jag verkligen inte kan vara i närheten av denna människa utan att vilja säga exakt vad jag känner. Jag får bita mig i läppen varje gång doften av rutten råtta kommer mig nära bara för att jag inte ska skrika ut mit hat.

Nu lät detta kanske som en överdrift men för en gångs skull så var det inte de!

Annars då? Nja det är sådär...

jag tycker min chips som jag sitter och tuggar på är så pass hårda att dom påminner om smågrus. Eller ni vet när man ligger på en sandstrand på en handuk och sen så tuggar man sanden fast genom handduken??? Är ni med? Så är känslan av dessa chips just nu... Tror jag lägger bort dom!

För att vara lite allvarlig då. Det är något som är fel, ingeting är säkrare än det.

Jag känner igen symtomen som är stressrelaterade och jag vet vad som skall göras men ska bara se till att göra det oxå. Jag tror mkt kommer av att jag inte riktigt är bekväm just nu pga av olika anledningar. Människan här ovan är en av anledningarna. Får ingen ro riktigt eftersom jag ständigt funderar på hur mkt jag hatar! Sen äre så klart mkt annat så vi får helt enkelt börja jobba i lite sloooowmoootion.. För det är ju trots allt så man ska jobba sig genom livet. Lugnt och metodiskt.  Jag kom nyss hem från hockeyträninge men när jag kom hem från jobbet hade jag ingen lust förhuvudtaget att ens röra på mig något mer idag. För det har varit en lång dag med mycket utbildning och grejs och det blir man lite trött i huvudet av. Men jag kom hem lagade mat och var hyperstressad. Men jag gick bort till NSK och puslen gick ner, jag blev bekväm, jag hade roligt och ja jag vet inte... Men jag antar att jag kanske kunde vara mig själv för en stund!

//Signerat Sundberg

God kväll!:)

Trots att jag inte börjar före kl 12 imårn kännner jag ett litet stänk av söndagsångest och det känns sådär faktiskt.

Svelander har precis lämnat mig efter några timmars pokerspel och nu återstår det bara att skriva ett litet blogginlägg innan det bli sängen.

Om vi börjar med lördagen så var jag i Östersund hela dagen och spelade innebandy.

Inlädde matchen med en fenomenal första period och ledde med 4-0 trots att vi bara var 9 utespelare till antalet. Efter andra perren ledde vi fortfarand stort, 4-1 men i sista perioden händer det något. Vi tappar totalt allt spel och matchen slutar tillslut med förlust 6-5 och det var oerhört bittert!!

Det ända jag kan glädjas åt efter den matchen är att för min egen del fungerar det skapligt. Blev 3+1 denna match så vi ör på rätt väg. Tror nya klubban har en finger med i spelet där faktiskt! :)

Söndagen, alltså idag har varit ganska lung och trevlig. Har iof jobbat men det är ju i princip som semester för tillfället satt eh!:P

Efter jobbet for jag och åt middag med Calan och hans pappa som för dagen bjöd på mat vilket ju var mycket trevligt.

Tjejen som stod i kassan blev jag förövrigt kär i oxå. Ruskigt vidrigt trevlig och så där över social som ändå bli charmigt på nåt sätt. Sen hade hon verkligen anamat det där med att man ska titta folk i ögonen när man pratar. En annan fick ju titta ner i golvet för att inte rodna, tyyyphö!

Efter middagen åkte vi till calan och jag fick mig en titt på hans nya lägenhet så ju var helt okej:) Slöade lite i soffan där framför matlagning av Per Moberg och sen blev det hemgång. Och sista timmarna på kvällen har alltså spenderats med Dockan, där poker har varit kvällens tema!:)

Fick btw 12 rätt på Eurooatipset oxå men som vanligt så gav det 170 kr istället för lite mer kanske!:P Men man får vara glad för det lilla som flickan sa! Eller det vet jag iof inte om hon sa, men annars får hon börja med det!

Och idag fyller Johan Martinsson år så grattis till dig!:D

Sen har Hoa åkt till Miami och Chrille och Ronia ska till Thailand på fredag.

Är det ett rättvist liv?:P

Nu håller ögonen på att falla ihop så det är väl bäst att jag förpassar mig till sängen och avrundar kvällen. Måste allt va så förfärrligt besvärligt? Kan man inte bara ta sakerna som de kommer och sen kan man tänka på konsekvenserna:P Det hade varit det bästa! Tyyyp alltså! Alltså inte, men typhö!

//Signerat Sundberg

Klockan är 00.30 och jag känner ingen trötthet överhuvudtaget.. Men det brukar vara så på torsdagar, då sen innebandyträning gör att man inte är hemma före 23.30 och man är desutom rejält uppe i varv så att säga. Men jag tänkte försöka sova ändå faktiskt. Slår på en film brukar funka, tyvärr. Jag är nog världens sämsta person vad gäller att se filmer, tyyp. Spelar ingen roll vad det är för film och vilken tid på dygnet så somnar jag ändå. Kanske inte jämt men onödigt ofta!

Men stunder som denna är det bra!

Fick 12 rätt på Europatipset oxå men det gav 0 kr. Så det är ju ganska kul, ungefär lika kul som det blir att kliva upp och sen en översnöad bil som jag ska sätta mig i åka till Jobbet.

Nu gör vi kväll tror ja!

//Signerat Sundberg

Ledig idag, för andra dagen i rad och det känns hemskt, hemskt bra. Ligger för närvarande och smuttar på en bättre kopp tea i sängen och har inga planer på att röra på mig före kl 14 då tvättning står på schemat.

När jag vaknade upp för ungefär en timme sedan så var den första personen jag kom att tänka på unga Canales i Racing Santander. Har ingen aning varför men jag tänkte att jag måste skriva om detta för jag har tänkt gjort det en längre tid men det har inte blivit av. Eller jag ska inte skriva om honom men om unga idrottare som slår igenom i tidig ålder...

Alla som idrottar har alltid vetat att man har sin bästa tid som idrottsutövare ungefär mellan 23-30 år men på senare år har det kommit upp så många "underbarn" att personer som inte spelar i någon toppklubb vid 17 års ålder anser att man lika gärna kan lägga ner.

Bland dessa underbarn tänker jag kanske närmast på Sidney Crosby, alexander ovechkin, Niklas Bäckström, Evgeni Malkin, Bojan Krkic, Wayne Rooney och Francesc Fábregas. Givetviv finns det många andra exempel men hur som helst. Dessa herrar slog alla igenom oerhört tidigt i världseliten och vissa blev kaptener i sina lag redan innan 22 års ålder.

Jag har absolut inget emot att det släpps fram unga talanger för det är bland det bästa jag vet, men vad jag inte tycker är bra är som sagt att alla andra tror att man ska vara sådär extremt duktig när man är 17 bast. Det kommer alltid fram supertalanger, det har det alltid gjort, men mentaliteten hos unga idrottare har förändrats genom åren och så som jag ser det, råder det lite kaos i många klubbar i Sverige.

Tar vi fotbollen i medelpad som ett exempel eftersom det ligger nära till hands så läggs klubbar ner, spelare byter lag eller slutar titt som tätt och anledningen då?

Jo man tycker man är för dålig då man inte platsar i startelvan i ett div 4 lag när man är 16 år. Man provar att byta klubb, men det är samma sak där och sen slutar man eftersom att Bojan debuterade i Barcelona när han var 17 och då har jag ingen chans att bli bra. Det är ungefär så man resonerar numera och det är ju oerhört tragiskt.

Samma sak är det inom ishockeyn. Min fd tränarekollega satt på bänken som junior i Njurundas A-lag i 2 år utan att knappt spela någon match alls. Men på den tiden gnällde man inte, man tränade på och accpeterade att man inte är tillräckligt bra, än! Nu blev ju inte han någon stor ishockeyspelare ändå men det är själva inställningen jag vill få fram.

Nu sitter det ungdommar som är 17, 18 år och klagar som satan om man inte får spela varje match i något allsvenska lag och det skrämmer mig lite. Givetvis förstår jag dessa personer att dom så klart vill spela och dom kanske t.o.m är bättre än någon annan som får spela, men man kan inte ge upp bara för det. Dessa ungdommar har 10 år kvar tills dom skall vara som bäst. Och även om man inte har den där extrema talangen som Crosby och grabbarna finns det inget som säger att man inte kan lyckas lika bra som dom fast genom hård träning och 10 år senare. För hur än man vrider och vänder på idrott så är den störta talangen inte att kunna dribbla sig igenom ett helt lag, sätta vollys i krysset eller skjuta hårdast i världen, utan det är träningsviljan som är den största talang man kan ha. Det finns spelare som debuterar i landslag när dom passerat 30 år och det finns exempel på golfspelare som lirar på PGA touren som började med golf vid 17-18 års ålder men har tränat nåt så kopiöst att framgångarna har kommit ändå.

Så till alla er som tänker så här att det är lika bra att lägga av, gör inte det. Ni kommer med 99,999999999999999% chans inte bli någon ny Foppa eller Maradona men det blir ingen annan heller. Så torka tårarna och sätt dig på träningscykeln istället så kanske den tar dig mycket längre än du tror!

//Signerat Sundberg

God kväll!

Liggandes i sängen blir detta det sista jag gör för kvällen för imårn ska jag för ovanlighetens skulle upp ganska tidigt. Vi har Puma utbildning på morgonen som jag tänkte delta på.

Efter jobbet idag åkte jag direkt till träningen men visste att jag skulle bli sen så stressade inte utan kom dit och observerade träningen från sidan istället. Men det var nog lika bra det för jag känner mig inte riktigt fräsh, inte alls faktiskt när jag tänker efter. Och det är lite roligt för det första jag får höra när jag kom till NSK var: Du ser hängig ut, är du sjuk? Och då har vi inte ens sagt hej till varandra plus att jag vid den tidpunkten knappt reflekterat över att jag inte mår bra. Men det blev ju bekräftat i den stunden.

Men jag tror att lite sömn kan göra gott för jag har varit rätt seg hela dagen och det är något som ligger i kroppen och spökar lite, det känner jag. Både här och där om jag ska vara helt ärlig. Men vi orkar inte göra någon stor grej av det ikväll, det gör vi inte!

I februari var det bottenfryst i mälaren

Götgatan var grå och kall av seklets värsta vinter

Det var tungt, att gå

Stockholm verkar fullt av långa svarta labyrinter

Jag var virrig och trött, jag var sliten och nött

Allting runt omkring mig gick i ultrarapid,

och jag hade inga veckor, inga dar,

bara en röra av en massa tid

Jag ville hitta en bra paroll

Nånting och tro på nåt som tog mig upp en bit över noll

och hon mötte mig med sitt leende

Hon sa, "Ta min hand, jag följer dig, vi ska åt samma håll"

Mycket!

Nästa inlägg --> Lunchtid imorgon, kanske..

//Signerat Sundberg

Nu är det sådär kallt igen. Skit kallt och as tråkigt och man önskar att man aldrig vaknade på morgonen. Men jag vaknade onödigt tidigt idag och bara satt och väntade på att jag skulle dra och jobba. Skjutsade Dockan till stan innan och tanken var att jag skulle köpa en nya innebandyklubba, men det får bli en annan dag.

Här på Dormy är det olidligt dött och tror det har varit 6 st besökare idag hittils. Är i minsta laget det om jag får säga vad jag tycker.

Måste iaf säga att jag oerhört nöjd med min Iphone än så länge. Och jag räknar med att det trots en bra start bara kommer bli bättre!

Ge mig sommar!

//Signerat Sundberg